Vad sjutton är det som händer..?

 
På väggen bakom min säng hänger en blå graduationgown. Anledning: Vecken måste försvinna innan Graduation på Fredag. Ja, Fredag. FREDAG FÖR SJUTTON GUBBAR! Är mitt skolår verkligen redan slut? Om så är fallet vägrar jag att inse det. Men om Graduation är läskigt och nära är det ingenting i jämförelse med vad som händer imorgon. Om mindre än 24 timmar möter jag mina Svenska föräldrar på flygplatsen. Om mindre än ett dygn kommer de att veta vad mitt hus ser ut som, vad jag och min värdfamilj pratar om kring middagsbordet och hur Washingtonluften känns att andas. Det är helt plötsigt min tur att visa de två personer som alltid guidat mig genom livet, det liv jag lever nu. Ombytta roller minst sagt. Jag har svårt att förstå det, precis som med det mesta i den här världen vill säga. Jag vet inte om jag är redo än, men jag försöker. De är förväntansfulla och jag älskar dem båda ofantligt mycket. Just nu är det allt jag behöver veta. 

Memorial Day.

Idag är det måndag den 26 Maj, vilket innebär Memorial Day här i USA. Det innebär även en jobb- och skolfri dag för de flesta, och är en dag tillägnad att hylla de Amerikanska soldater som har stridit och dött för landet. Mycket främmande koncept för mig som svensk, speciellt i början av året då patriotismen i allra högsta grad kändes skrämmande. However har jag börjat komma till terms med dessa skillnader och får mig att för varja dag älska detta land mer och mer. Hade tillexempel en jättefin memorial cermoni på skolan förra veckan. Vacker musik och fina ord från bra talare mitt på skolans courtyard i solskenet och under den största flagga jag någonsin skådat. Idag tog Joy mig och Amber till en liknande cermoni på en av gravgårdarna i en närliggande stad, även denna gång fint! Vi passade dessutom på att lägga blommor och flaggor hos släktingar och hade kort och gott en härlig familje-dag. Jag är och kommer alltid att vara denna fina familj tacksam bortom vad det finns ord för!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I don't know if I'll have the time..

Tiden springer verkligen iväg, och det är svårt att greppa att de saker som under hela året tyckts ligga långt i framtiden helt plötsligt är så nära att det nästan går att ta på. Hur kan det redan vara så kort tid kvar till prom att promposals till höger och vänster är en del av vardagen? Hur kommer det sig att jag endast har fyra vattenpolo game kvar att spela i League? Och varför i hela friden hänger min cap and gown numera på min garderobsdörr bredvid min promdress? Jag förstår helt enkelt inte hälften av allt som händer runt omkring mig just nu, och ännu mindre hur fort tiden faktiskt går. 
 
Det enda jag riktigt vet är att jag ska ta vara på den tid jag har kvar, och njuta av vänner och händelser i vardagen, även de tillfällen då jag känner mig liten och saknar er i Sverige. För jag vet att allt detta kommer att vara så långt borta om bara ett par månader, med nya människor att sakna. Jag vet därför helt enkelt inte hur mycket tid jag kommer att lägga på att skriva här. Men det visar sig!
 
"I don't know if I'll have the time to write any more letters, because I might be too busy trying to participate"
- The perks of being a wallflower, Charlies last letter
 
Telefon selfie i badrumet med min Cap and Gown.