The perks of early awakenings.

Tjatar nog mest hela tiden om hur vackert Washington är, men det går bara inte att släppa. Jag älskar bergen, vattnet och skogen. Tillsammans. Regnet har också sin charm, även om det inte är fullt så fantastiskt som i början av året. Kanske beror det på att vi nu går in i den regningaste tiden och att vi varje vecka tycks slå nya regnrekord. Utav 28 dagar i Februari regnade det 26 av dem enligt Mark's counting. Men det är okej ändå. Dessutom blir de soliga dagarna så mycket mer uppskattade! Senaske veckorna har träden börjat blomma och gatorna till och från skolan är rosa och vackra, trots att rosa och jag egentligen inte kommer så värst bra överens. Även himen är rosa de soliga dagarna som jag vaknar upp för att ta mig till skolan, och det slår mig med häpnad varje gång. Helt klart fördelar med att bo på ett regnigt ställe och behöva vakna tidigt.
 
Utsikt från vårt hus en morgon förra veckan. Tacoma, jag älskar dig.

Black Light TOLO

Denna helg var det åter igen dags för skoldans, ungefär som Homecoming i höstas bara att det inte längre är höst och att det den här gången var tjejerna som frågade killarna. Svensk och nojig var detta bland det värsta någonsin, men slutade hur som het upp med en "date" (ordet som används här även fast det låter så väldigt mycket mer seriöst i svenska) jag med. Gick alltså tillsammans med min kompis Dave, som trots my cheesy way of asking sa ja. Började kvällen med mat hemma hos Angela, och avslutade med mat fast denna gång på Mc Donald's (Hej Amerika!) och väl hemma en lång pratkväll. Hade det väldans trevligt och på det hela taget en gnutta bättre än Homecoming.
 
"Since I am Swedish, would you like to be my o-fish-ally awesome TOLO partner?" (Skjut mig snälla!)
 
Jag och Dave är stentuffa i vardagsrummet.
 

Best weekend ever (a month ago...)

Jag har under den senaste månaden försökt skriva en fin och lång text om hur bra och underbart min four-day weekend var. Den helgen som spenderades i Carmel hemma hos Lisa. Försöker sätta ord på hur glad jag var över att äntligen vara återförenad med en kalasbra vän och en liten bit av Sverige. Men det går inte. Kanske är det skrivkramp, kanske är jag bara lat. Men orden låter inte som jag vill att de ska göra, och inte heller som de borde. Det går omöjligt att få ner fullt hur lycklig jag var när shuttle'n rullade in i Monterey. Hur bra det kändes att få krama om någon som har känt en mer än halva livet och hur jag grät och skakade fastän jag egentligen var glad. 
 
Att se Lisa vant vandra omkring i den stad som nu är hennes hem, prata med sin amerikanska familj och skratta med de människor som hon träffar varje dag och kallar sina vänner var surrealistiskt. Lika så var det att få ta del av hennes amerikanska vardag. Konstigt på ett bra sätt. Att sedan komma tillbaka till Washington igen, var minst lika orealistiskt. Jag i mitt hem, Lisa i sitt som om ingenting hänt. Först då, tillsammans med en syster framför brasan, regn utanför fönstret och en översvämmad källare tror jag att jag förstod saknad en gnutta bättre. Och det gör mig glad. Minst lika glad är jag över de roliga dagarna i Carmel och över vilken härlig kompis jag har!
 
Syster-yster på en bänk på San Francisco airport i väntan på buss.
 
Promenad på stranden med delfiner simmande i vattnet bakom oss.
 
En favoritbild från stranden. Vrid på huvudet, för jag lyckas inte vrida på bilden.
 
Vattnet var kallt även fast det var Cali. "Stupid swede" som min v-pappa sa när han såg bilden. 
 
Vi gick på Zumba, ett gemensamt intresse för våra värdmammor. (Jag var lagomt okoordinerad som vanligt)
 
Vi tog bilen längs kusten och beskådade världens finaste utsikt.
 
Så fin att vi var tvugna att stanna och ta hopp-bilder.
 
Vi gick sedan på en liten hike till ett vattenfall och hade det bra.
 
Fick träffas Lisas vänner vid en bonfire på stranden.
 
Dag 2 började vi med vad som var menat att vara en springtur, men blev mer av en promenad, till stranden.
 
Vi traskade vidare till strand nummer 2 där vi gjorde Yoga och blev fotograferade av turister (även fast jag och Amber var minst lika turistiga själva)
 
Vi träffade Lisas vän Robin och gick på Monterey Aquarium. Vi var tuffast av alla sjövarelser. 
 
Lisis och jag framför en gigantisk vattentank med sköldpaddor och fiskar. (Detta är just nu min skärmsläckare Lisa)
 
Vi promenerade runt i Monterey och tog lite bilder. Fy tusan vad bra denna Lisa är!
 
Sa hej då till Lisa dagen efter med frulle-bulle på flygplatsen. Fin och saknad vän!

America has taught me a lot.

För ganska precis 10 dagar sedan firade jag ett halvår i USA. Fantastiska månader där jag har fått uppleva en drös saker som nu är finfina minnen jag kan bära med mig. Amerika har dessutom fått mig att inse en hel del gällande mig själv, några av dem finns stated down below i en lista eftersom jag tycker om listor (också en av mina senare uppenbarelser).
 
  • Jag är inte fullt så välorganiserad som jag tidigare har trott. Inte alls faktiskt, utan ganska mycket av en slarver som tappar bort saker hela tiden och är ganska vimsig även fast jag fortfarande gärna intalar mig att jag inte är det.
  • Min engelska är inte fullt så kass som jag förväntade mig att den skulle vara. Hittils har mina språkkunskaper bara orsakat lite småroliga missförstånd och inte ett tredje världskrig.
  • Människor är generellt sett fördomsfulla och likaså är jag. Exempel: Amerikaner har så mycket falska förväntningar om Sverige och svenskar (om de ens vet vad det är), och uppenbarligen det samma gällande mig med tanke på den där parantesen..
  • Det är fullt möjligt att lära sig tycka om saker som du tidigare tyckt varit äckligt. Senap, majonäs, saltgurka och hot sauce är numera en daglig del av min lunchmacka. Bör påpekas att denna konstiga kombination helt och hållet är Marks ansvar.
 
Som sagt, dessa 6 månader har varit underbara även om jag har haft svackor, och jag vet med säkerhet att jag alltid kommer att minnas detta äventyr. Men än är äventyret inte över än vilket är tur, för jag är verkligen inte klar med allt vad ett utbytesår innebär. Jag har lite mer än 4 månader kvar och jag ser fram emot vad mer jag har ätt lära mig och uppleva. 
 
En Hanna in the action att laga köttbullar för några veckor sedan.