Lever loppan.

Idag är det på pricken 5 månader sedan jag senast stod på svensk mark. På något vis känns det så nära och som om det var alldeles nyss jag satt i mitt svenka rum med resväskan på golvet, samtidigt som jag har svårt att föreställa mig något annat än ett liv här och nu. Har under 5 månader hunnit med så mycket roligt och fått chansen att möta så mycket fint folk med öppna sinnen och hjärtan. Hela värden tycks krylla av dem och det gör mig lycklig. 
 
Igår var en extra bra kväll med vänner i en bil, milkshake till middag på en parkeringsplats och promenad nerför de längsta trätrapporna jag har någonsin sett. Trapporna ledde oss ner till en strand med små och mysiga hus som var byggda på stående timmerstockar över vattnet med utsikt över Narrows Bridge. Vi gick tills husen glesnade och fortsatte även fast den smala vägen tog slut för att balansera på timmerstockar, stenbumlingar och vickelsten. Såg på avstånd tåg åka förbi och in i en tunnel och försvinna. Efter ett tag begav vi oss tillbaka in till Tacoma downtown och klättrade ännu fler trappor för att från hustaken få se en vacker stad breda ut sig under oss, gick på broar och mådde allmänt bra trots att vi alla fem frös av oss fingrar och tår. Igår var helt enkelt en sån där bra kväll som man inte riktigt vill att ska ta slut men ändå gör det.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Lisas säger:

Att läsa sånt här gör mig så otroligt glad, är så glad att du trivs och mår bra! (OCH ATT DU KOMMER HIT OCH JAG FÅR TRÄFFA DIG SNART!)

Svar: Åh, jag är så himlans glad Lisis! Och självklart extra glad över att jag snart får se dig! 25 dagar kvar vilket är galet!
Hanna Fransman

2014-01-21 | 01:28:46
Bloggadress: http://myyearincarmel.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback