My school is prettier than yours!

 
Rött tegel, tinnar och torn, 6 våningar och stadens bästa utsikt över Puget Sound är ord som lite kortfattat beskriver Stadium, en av de vackraste byggnaderna jag någonsin har sett. Inte bara ser det ut som Hogwarts utan dessutom är allt nytt och spännande för mig vilket gör att allt känns lite extra magiskt. Men visst har jag börjat vänja mig med allt nytt och utsikten får mig inte längre att stanna i trapporna till och från mina klasser, att tilltala de vuxna med "Mr" och "Mrs" är numera en självklarhet och jag går inte vilse fullt lika ofta som tidigare. Det går så fort att vänja sig och komma in i en rytm, trots ny omgivning och så mycket nya intryck. Om det är bra eller dåligt vet jag inte riktigt än, det enda jag vet är att vad jag för 156 dagar sedan inte ens kunde föreställa mig, och än mindre sätta ord på numera är hemma.
 
OCH... Om ni inte har sett "10 things I hate about you", gör det. Filmen utspelar sig nämligen på Stadium, dock innan det renoverades. För ja, min skola är vackrare än din.

Finals is here!

Denna vecka är det finals hela torsdag och fredag, med en slightly tjuvstart redan på onsdagen i vissa ämnen. Detta är ungefär som ett stort terminsprov som har hyfsat stor påverkan på ens totala betyg. Eftersom jag strävar mot att kunna graduate här, med ett Amerikanskt high school diploma måste jag ta dessa två timmar långa testen, och dessutom prestera relativt bra. Hade inte fruktat proven speciellt mycket tidigare, tills alla andra runt omkring mig började freaka ur totalt. Extra motiverande är att mötas av denna affisch varje dag påväg till mitt skåp!
 
 
 

Lever loppan.

Idag är det på pricken 5 månader sedan jag senast stod på svensk mark. På något vis känns det så nära och som om det var alldeles nyss jag satt i mitt svenka rum med resväskan på golvet, samtidigt som jag har svårt att föreställa mig något annat än ett liv här och nu. Har under 5 månader hunnit med så mycket roligt och fått chansen att möta så mycket fint folk med öppna sinnen och hjärtan. Hela värden tycks krylla av dem och det gör mig lycklig. 
 
Igår var en extra bra kväll med vänner i en bil, milkshake till middag på en parkeringsplats och promenad nerför de längsta trätrapporna jag har någonsin sett. Trapporna ledde oss ner till en strand med små och mysiga hus som var byggda på stående timmerstockar över vattnet med utsikt över Narrows Bridge. Vi gick tills husen glesnade och fortsatte även fast den smala vägen tog slut för att balansera på timmerstockar, stenbumlingar och vickelsten. Såg på avstånd tåg åka förbi och in i en tunnel och försvinna. Efter ett tag begav vi oss tillbaka in till Tacoma downtown och klättrade ännu fler trappor för att från hustaken få se en vacker stad breda ut sig under oss, gick på broar och mådde allmänt bra trots att vi alla fem frös av oss fingrar och tår. Igår var helt enkelt en sån där bra kväll som man inte riktigt vill att ska ta slut men ändå gör det.
 
 
 
 
 

Ny familj och blablabla. :)

Fick frågan för ett tag sedan om varför jag bestämde mig för att byta värdfamilj. Är egentligen ingenting som är speciellt personligt, men jag har bestämt mig för att inte ta upp det på bloggen eftersom det rör fler personer än bara mig själv och det är därför ingenting som jag behöver eller borde dela med alla över internet. Trivs i vilket fall kanonfint i min nya familj och är glad för hur bra det hela löste sig! 
 
Two incredibly gross pictures of me and Bam from Christmas day.

Jullov hörrni!

Tiden går fruktansvärt fort hela tiden och jag börjar undra om tiden alltid går fortare i USA eller om jag verkligen har varit här i snart 150 dagar. Har under de senaste veckorna (månaden) bland annat haft jullov vilket har inneburit en hel del roligheter med min värdfamilj och vänner. 
 
Började julfirandet några dagar tidigt, det vill säga så fort vi fick jullov, med att åka och hälsa på diverse släktingar. Åkte bland annat till min värdpappas låtsasmamma som bor mitt ute i ingenstans en bit utanför Olympia. Där fanns en mysig skog med kojor, broar, trails och burkträd, allt hopsnickrat av pappa Mark. Kändes nästan som att vandra runt i en Disneyfilm omgiven av stora träd så täta att det inte gick att se himlen. Farmorn bor dessutom väldigt nära havet, så jag och Kelsey, tillsammans med hundarna vandrade runt där ett bra tag. Hittade bland annat ett megatufft skelett av något slag.
 
 
Det riktiga julfirandet började lite smått på julafton trots att amerikanernas stora dag egentligen är juldagen. Spenderade största delen av dagen i köket tillsammans med Kelsey och värdmamma i full akt med att steka köttbullar. Eftersom de har en stor släkt lagade vi hela 6 satser, vilket resulterade i nära 200 köttbullar. Kelsey och jag gick fullt in för jobbet och hackade lök med "Swedes", Malmstens monterbara simglasögon. Till julaftonsmiddag med släkten serverades därför svenska köttbullar, kokt potatis, lingonsylt och brunsås. Skypade lite med familjen i Sverige också vilket var kul, framförallt att få se farfar och mormor igen även fast de varken kunde höra mig eller förstå hur jag kom in i datorn.
 
Jag och värdsyster i full mundering.
 
Julaftonsmiddag med röda ljus och finservisen.
 
Cookies, milk and letters for Santa.
 
Vardagsrummet var fint och fyllt med julstämning.
 
Efter lång och rolig julafton utan tomte gick vi och la oss och sov gott medan en försenad (eller väldigt punktligt, beroende på hur man ser det) tomte landade sina renar på vårt tak, klättrade ner genom skorstenen och fyllde våra stickade julstrumpor. Började juldagen med paketöppning på golvet framför brasan fortfarande iklädda pyjamas och inväntade därefter släktingar och hade tillsammans en bra dag med kalkontillagning och kakätning.
 
Hade förvånansvärt nog ingen hemlängtan under julen, trots att jag tänkte en hel del på familjen i Sverige. Fick istället uppleva något helt annat än Kalle Anka, risgrynsgröt och pepparkakor tillsammans med en ny familj, nya traditioner och nya minnen. Att få spendera julen med Longrie's var helt enkelt fantastiskt och jag är så otroligt tacksam för hur de har välkomnat mig med öppna armar. Upplevelsen av en amerikansk jul var allt jag någonsin hade kunnat önska mig i julkapp och  så mycket bättre än paket i presentpapper under julgranen.
 
Suddig bild från juldagsmorgonen.
 
Jag och Mark med julkalkonen.
 
Amber och julkalkonen några timmar senare.
 
Älskar denna bild eftersom den förklarar julhelgen så fantastiskt bra.
 
Efter några dagar med en hel del promenader, simning och Monopol var det dags för nyårsfirande. Hade kusinerna över och tillsammans fyllde vi största delen av en Mexikansk restaurang där vi åt nyårsmiddag. Resten av nyårsafton spenderades i myskläder och en film. Vid tolvslaget stod vi på verandan i partyhattar och kollade på fyrverkerier från några ställen i närheten. Fick berättat för mig att man på en klar nyårsafton till och med kan se fyrverkerierna från Seattle, men tyvärr invigdes 2014 ganska molnigt. Ett nyår annorlunda och mer avslappnat än hur det firas i Sverige, men bra trots allt. 
 
Efter lite sömn (betoning på lite) vaknade vi tidigt för ett årligt Polar Plunge. Eftersom att vi är tuffa och min värdmamma är överambitiös hade vi allihopa hemmagjorda Isbjörnsmantlar och vantar för att passa temat. Sprang ett kort lopp på ungefär 3 kilometer vid vattenfronten och hoppade sedan i Stilla havet och simmade. Kallt som bara den men oerhört roligt och något som utan tvekan måste göras om.
 
Första bilden för 2014!
 
Tuffaste isbjörnarna i världshistorien!
 
Jag och en pirat (och Amber)
 
Kelsey, jag och Amber taggade för löpning.
 
Jag efter loppet och en Joy fullastad med isbjörnskostymer.
 
Vi hittade en pingvin som var hur underbar som helst.
 
Sedan hoppade vi i vattnet och blev till isbitar.
 
Isbitarna själva!
 
Detta är alltså en liten del av vad jag har haft för mig istället för att blogga. Mycket bättre sysselsättning om ni frågar mig. Ska i vilket fall försöke knåpa ihop lite inlägg då och då när jag känner att det passar. Hoppas att ni har det finfint i Sverige med, och med tanke på mitt låga antal läsare drar jag slutsatsen att ni också är för upptagna med roligheter för att ha tid att läsa min blogg... Eller?