And the mountains echoed.

Jag har nu mindre än 100 dagar kvar i staterna, Jag vet inte vad som hände med alla de 229 dagar som jag redan har varit här, men borta och passerade är de. Tid är ett sådant fantastiskt fruktansvärt ting, eller fruktansvärt fantastiskt beroende på hur man väljer att se det hela. Pratade om detta med min Danska vän Louise som också är utbytis på samma skola som mig, och hon, precis som mig och troligtvis majoriteten av alla andra utbytesstudenter känner att tiden går för fort. Men till skillnad från mig är hon smart, och sa istället åt mig att "stoppa fingrarna i jorden", med vilket hon menar att stanna upp, reflektera och bara njuta. Helt enket en stund att ta in allt som händer eftersom det inte kommer att vara här nästa år. Därför försöker jag nu sticka fingrarna i jorden minst en gång om dagen och ta vara på varenda sekund. Vänner är bra helt enkelt!
Mamma och pappa, jag hoppas att ni förstår hur tacksam jag är för den här möjligheten!
 
Bild från när jag, Maddy och Tyler hikade Rattlesnake Ledge för några veckor sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback