American easter experience!

Som utbytesstudent känner jag mig ibland lite små-förvirrad. Tillexempel visade det sig att den gågna helgen var påsk, något jag var helt omedveten om fram till självaste långfredagen, då det nämndes av någon i skolan. Anledningen till detta skyller jag främst på att springbreak inte var relaterat till påsk över huvud taget. Men trots att jag hade glömt bort påsken hade inte min familj gjort det, och vi firade tillsammans. Kelsey kom hem från college och några av kusinerna kom på besök, samt ytterligare lite släktingar för påskmiddag. God mat, en hel del prat och andra roligheter gjorde alltså min påsk pretty awesome!
 
Hade även lite intressanta Sverige-samtal med familjen. Att vi har påskkärringar som flyger till blåkulla ("Easter witches who travel to the Blue Valley") på kvastkäppar var enligt dem helknäppt. Ännu mer konstigt var konceptet att knacka dörr och få godis. "Like Trick or Treating twice a year?!"
 
Imorse vaknade vi upp tidigt eftersom påskharen hade varit på besök och gömt easter baskets för oss runt om i huset.
 
Jag, Amber, Karen, Kelsey och Brian, samt Granola, Cookie och Dixie gullar oss i vardagsrummet.
 
Två sekunder senare var det kaos på grund av en sprallig Granola puppie.
 
Mycket möjligt min absoluta favoritbild från påsk 2014.
 
Påskharen hade även varit i trängården, vilket innebar Easter egg hunt.
 
Jag och Granola var ett ganska kasst äggletar-par om jag får säga det själv.
 
Bam däremot var mer successful. Troligtvis bäst av oss alla!
 
Vi fortsatte påskligheterna med äggfärgning. Färgglatt värre!
 
Efterbild. Hur tufft är inte Sverige-ägget om jag får fråga?
 

Vattenpolo är la bra!

Vattenpolosässongen är sedan en månad tillbaka igång och jag är lyckligast i världen över att åter igen varje dag efter skolan få gå ner till vår skolas underjordiska pool och spendera ett par timmar i vattnet. En sport som jag för inte allt för länge sedan inte visste speciellt mycket om är nu en stor del av mitt liv, och jag stortrivs. Inte för att jag är överdrivet bra, utan för att jag får vara i vatten och ha kul med de övriga 30, lite smått galna tjejerna på laget.
 
Hittills har sässongen gått kanonens och utav 6 matcher har vi 6 vinster i bagaget, vissa viktigare än andra. Detta innebär att vi för tillfället är rankade tredje bäst i hela Washington State vilket är lite småtufft. Om vi håller detta score uppe betyder det även att vi kan bli direkt-kvalificerade till State, utan att behöva spela the Wild-card tournment, som dessutom infaller samma dag som prom. Att sista minuten-kvala till state eller att gå på prom är ett beslut få av oss vill behöva fatta!
 
Imorgon spelar vi en av våra därför kanske viktigaste matcher, nämligen mot Gig Harbour som för tillfället är rankade nummer ett i Washington, och dessutom besitter State champion-titeln från simsässongen. De är därför ganska väldigt kapabla att simma fort. Hur som helst har Stadium, enligt vår coach för första gången på evigheter möjlighet att faktiskt vinna över dem. Något obeskrivligt stort som skulle placera oss högs upp på listan av vattenpolo-lag i Washington. Tuffelitufft!
 
Insåg precis att detta låter som ett extremt skrytigt inlägg, och som svensk är det därför min plikt att nu släta över allt som jag precis sade genom att förtydliga att våra framgångar med säkerhet inte beror på mina insatser de få minuter jag har spelat under Varsity-matcherna. Stadium råkar bara ha ett stort gäng ambitiösa och duktiga spelare som numera är seniors eller juniors, alltså bättre, starkare och läskigare än förut.
 
Har ännu inte så värst många bilder från vattenpolon, så därför blir det en repris från spring break med mig och några favoriter; Angela, Megan och Amber som alla tre är grymma på vattenpolo.
 
 


Spring Break.

Idag är det söndag, vilket innebär att mitt första, och troligtvis sista Amerikanska spring break är så gott som avslutat. Denna vecka har varit fantastiskt bra på så många sätt och vis, och därför också passerat alldeles för fort. Är det möjligt att det redan har gått en vecka? Enligt de miljontals bilder som jag har på min telefon och kamera tycks det i alla fall vara fallet, så jag tänkte ta och sammanfatta det hela med några av dem.
 
Började lovet med en roadtrip ner till Corvallis, Oregon, där min äldsta värdsyster Kelsey går sitt sista år på college. Vi besökte bland annat Oregons kust och staden Newport en dag, där vi vandrade omkring i många timmar, både på stranden och bland de små butikerna i staden. Passade också på att beskåda ett gäng sälar som njöt i solen på en av bryggorna i hamnen, gå på museum, och köpa kola (något som Oregon tydligen är känt för). Eftersom Kelsey var tvungen att ha lektioner några av dagarna då vi var där passade Amber och jag på att roa oss med att gå vilse i Downtown och fika. Vi fick även följa med på en college class om kor och deras fortplantning och vara med i fårladan när Kelsey gjorde research för sitt slutprojekt. Jag och Amber skaffade oss vänner för livet. Efter fyra mycket bra dagar satte vi oss åter på tåget tillbaka till Tacoma.
 
Glada bilpassagerare trots regn och rusk.
 
New Port beach, en Amber, och väldans mycket fiskmåsar.
 
Egobilder på stranden. Underbart vackra!
 
Bästa och gulligaste kompisarna man kan få.
 
Väl hemma igen bestämde vi oss för att tillsammans med några vänner ta en dag i Seattle för att kolla lite närmre på University of Washington, skolan där Amber kommer att gå nästa år. Vi tog alltså bilen upp, vandrade runt på campus och i några av byggnaderna för en stund och fick till och med besöka ett av "husen" (ungefär som en husgrupp med dorm rooms). Var häpnadsväckande vackert med berg i sikte, blommande körsbärsträd och fin arkitektur. Jag är nu ganska såld på college-konseptet och skulle utan tvekan kunna tänka mig att bli en UW Huskie nästa år.  
 
Amber, en tidigare Stadium-elev som nu går på UW, Megan och Angela.
 
Stentuffa som vi var provade vi headbands och kände oss oslagbara...
 
...Så oslagbara att det helt enkelt var vår plikt att köpa dem, samt att matcha på bowlingbanan senare samma kväll. (Att en leende Layne dessutom är med på bilden gör mig bara lite för lycklig)
 
Följande dag åkte jag ut i skogen med ett gäng vänner som hade slagit upp ett tält och skulle campa. Stannade för kvällen och grillade korv, lekte lekar och pratade.

 
Resten av lovet har jag spenderat med hundarna, främst på balkongen där jag har suttit och målat vad som ska bli en bild för Megan eftersom hon har efterfrågat en målning att ha i sitt college room nästa år. Stackars rum. Jag och Amber bestämde oss också, trots regn att ta hundarna på en springtur i leran. Kul trots att det numera luktar blöt och lerig hund i mitt rum.
 

Blue on blue, one stroke at a time, into deeper and deeper shades of night.

 
Jag är inte helt säker hur jag känner över det faktum att det hänger en glittrig långklänning på min garderobsdörr just nu. Är ännu mer förrvirrad är jag över det faktum att den glittriga klänningen är min och att jag tycker om den trots att den glittrar. Så ja, den blå och glittriga tygsaken är alltså min prom dress som lite smått oplanerat införskaffades igår i en affär som jag inte minns namnet på, vilket innebär att jag nu är hyfsat redo för Prom som äger rum 17e Maj. Dock är temat för denna dans är "The Great Gatsby" som jag aldrig tidigare har sett, och jag är alltså en gnutta mindre redo. Men men, det blir nog roligt ändå!

And the mountains echoed.

Jag har nu mindre än 100 dagar kvar i staterna, Jag vet inte vad som hände med alla de 229 dagar som jag redan har varit här, men borta och passerade är de. Tid är ett sådant fantastiskt fruktansvärt ting, eller fruktansvärt fantastiskt beroende på hur man väljer att se det hela. Pratade om detta med min Danska vän Louise som också är utbytis på samma skola som mig, och hon, precis som mig och troligtvis majoriteten av alla andra utbytesstudenter känner att tiden går för fort. Men till skillnad från mig är hon smart, och sa istället åt mig att "stoppa fingrarna i jorden", med vilket hon menar att stanna upp, reflektera och bara njuta. Helt enket en stund att ta in allt som händer eftersom det inte kommer att vara här nästa år. Därför försöker jag nu sticka fingrarna i jorden minst en gång om dagen och ta vara på varenda sekund. Vänner är bra helt enkelt!
Mamma och pappa, jag hoppas att ni förstår hur tacksam jag är för den här möjligheten!
 
Bild från när jag, Maddy och Tyler hikade Rattlesnake Ledge för några veckor sedan.