Isbjörnsjakt och isbjörnssoppa.

Amerikanare är en gnutta osmarta ibland. Men bara en gnutta och bara ibland. Så sent som för några veckor sedan försökte en kille i min keramik-klass förklara för mig att Alaska inte alls sitter gränsar till Kanada, utan till Mexico, precis som de förstorade kartbilderna av USA i klassrummen visar. Spännande spännande... I vilket fall är det ganska roligt och jag får med jämna mellanrum frågor om Sverige. Får frågor om Schweiz med för den delen, vilket nog nästan händer oftare, eftersom att det enligt de flesta här är samma sak. Till och med min värdmamma som själv har svenskt påbrå presenterar mig ofta som "Hanna from Switzerland". Saker som generellt sett fascinerar amerikanarna är att vi har ett eget språk, att jag faktiskt kan prata språket och att (hör och häpna) till och med kan skriva på svenska. Även det faktum att det finns folk som inte är blonda och blåögda i Sverige och att det bor mörkhyade i landet har jag fått berätta.
 
Roligast av allt var nog ändå förra veckan då jag bestämde mig för att testa isbjörnshistorier på några i simlaget. Trodde verkligen inte att det skulle fungera, men hör och häpna, folk, även vuxna, tror nu i ärlighetens namn att svenskar tämjer isbjörnar på isbjörnsfarmar och sedan rider isbjörnarna till skola och jobb, att vi jagar de vilda isbjörnarna och äter dem i bland annat soppa och som en stek. Amerika slutar aldrig att förvåna mig, både på gott och ont.
 
Passande nog hittade jag samma dag denna skönhet på Costco. (Förvånansvärt dålig bildkvalitet till och med för att vara på denna blogg..)
 
 
 
 
 

Swim season is over.

Simsäsongen är officiellt över och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med mitt liv. Dessa tre månader i Stadium Swim & Dive har betytt väldigt mycket för mig vilket jag är säker på att har synts här på bloggen, och inte bara på grund av de varma simhallarna, kalla vattnet och den ständiga klorlukten (som faktiskt luktar en aningen annorlunda jämfört mot bassängen hemma), utan tack vare de människor som jag för 81 dagar sedan inte ens visste om att existerade, men nu kan kalla kompisar. Kompisar som har gett mig ännu fler anledningar att älska simning, fjanta runt och skratta så att lungorna slutar fungera.
 
Med dem har jag fått uppleva allt vad en high school sport handlar om, så som bussresor till och från tävlingar i en gul skolbuss, tävlingarna i sig, morgonträningar på lördagar med lagfrukost efteråt, sleepovers, midnight swim, senior night och mycket, mycket mer.
 
Men i förrgår tog alltså simsäsongen slut på riktigt i och med vår banquet. Simmare och simföräldrar som allesammans got together med mat i mängder för ett gigantiskt asiatiskt-inspirerat knytkalas. Vi åt och pratade, diplom och awards delades ut samt varsity letters, ribbons, lagfoton och individuella bilder. Nya kaptener för nästa års säsong utsågs och våra coacher pratade fina ord om oss simmare. Efteråt var det kramkalas och tårar fälldes, i alla fall från min sida, för oavsett hur mycket jag än försöker kommer jag nog aldrig riktigt lyckas sätta ord på hur glad jag är över att ha fått vara en del av detta. Simning är verkligen fantastiskt!
 
Jag har alltså nu några månader utan high school sport framför mig, men som tur är ska jag joina ett vattenpololag i en klubb vid sidan av tillsammans med några andra tjejer och killar från Stadium för att bli redo för vattenpolosäsongen som drar igång i slutet av februari. Är taggad som aldrig förr!
 
Avslutar detta väldigt långa inlägg med lite bilder från simningen för ovanlighetens skull...!
 
Jag och Baughman, bättre och roligare coach får man leta länge efter! Tack vare honom har tävlandet åter igen blivit en rolig de av simningen.
 
Delade ut Falu SS badmössor till simmarna efter en av våra sista state-träningar.
 
Min varsity letter, två ribbons från leauges och en liten patch för lagkappen i state.

Tiger swimmers at State!

I helgen simmade jag State tillsammans med det bästa och finaste laget någonsin, något som var så oerhört bra och roligt att det inte finns ord nog att beskriva det. Är så fantastiskt tacksam och glad över att jag fick uppleva detta under mitt utbytesår, och det är något som jag garanterat kommer att komma ihåg länge, länge! Eftersom att jag egentligen inte har så mycket mer att säga låter jag därför bilderna tala för sig själva.
 
 
Polen som vi simmade i. En långbane-pool uppdelad i två, en tävlingsdel och en avbads/uppvärmningsdel.
 
Jag och Mellanie på bilden till vänster, jag och Amber till höger.
 
Sköna statesimmare på plats en timme innan insimet dag 1.
 
Kaycee i försöken på 100 fjäril.
Amber, Katelyn, jag och Jensine efter försöken på 4*50 medleylagkappen.
Lyckades på något sätt ta fel på tiden och kom 2 timmar för tidigt dag 2. Hängde lite i Baugh's bil innan vi var smarta nog och åkte hem till Mellanie för pankaksfrulle. Jag, Nonie, Amber, Jensine, Mellanie och Emma på bild.
B-finaler för 4*50 frisimslaget.
Tiger swimmers! Katelyn, jag, Nonie, Jensine, Emma, coach Baughman, Cami, Nicolle, Kaycee, Mellanie och Amber.
Stadium tuffar sig framför State-banner'n. Härligt gäng!
Avslutar med mina två tuffa State-tröjor och State-patch.

State kvalade!

Förra helgen simmade jag districts, alltså vad som skulle komma att avgöra om hurruvida vi simmar State eller ej. Fredagspasset gick okej, alltså varken bra eller dåligt men som tur var bra nog för att kvalificera lagkappslagen vidare till A-finaler, och vissa individuella grenar också. Somehow lyckades även jag ta mig till finalpasset på 100 bröstsim, vilket var trevlans. Lördagens finaler gick både bra och dåligt. Lyckades simma min näst bästa tid någonsin på 100 bröstsim och persade rejält i 4*50 medley-lagkappen. Tyvärr var det inte tillräckligt för att klara State-kval i lagkappen även om vi var nära, så jag kände mig ganska misslyckad, grät en hel del tårar och har de senaste dagarna haft en klump i magen på grund av vetskapen om att simsässongen är ruskigt nära sitt slut och att jag aldrig mer kommer att simma för Stadium, för fy katten vad jag tycker om detta simlag.
 
Men... Idag ändrades allt detta, för på något mystiskt sätt har lagkapslaget fått en plats i state ändå, och jag kommer alltså att få simma STATE nu på fredag! Har hoppat, skrattat och nästan gråtit glädjetårar över detta faktum. Ser alltså fram emot en kanonbra vecka med simträningar och skolfri måndag tack vare Veterans day. Avslutar med lite bilder från Districts!
 
Jag och Amber innan insim.
 
This is how districts is done!
 

Taco Wednesday!

Eftersom jag, Arnaud och Gustavo är temporärt familjelösa (endast en vecka då Tony och Barb är i Thailand på konferens) har vi hunnit skaffa oss vanan att ha skype-middag tillsammans om kvällarna. Alltså jag och min mat tillsammans med en dator i mitt hus och de med deras mat och en dator i deras hus. Idag betedde vi oss däremot som vanligt folk och hade en riktig familjemiddag vid samma bord efter skolan. Tacos blev det, och det blev även Arnauds andra tacomåltid i sitt liv. (Ja Kristin, du hörde rätt. Pojkstackaren har aldrig ätit tacos förut!)Tufft värre. Efter middag och pluggande åkte vi till kyrkan på Youth group meeting som var trevlans. Snack, lovsång och umgänge!


Halloween jao!

Halloween har passerat och kul som bara den var det. Redan i skolan var folk utklädda och likaså var vissa av korridorerna och dörrarna till klassrummen. Efter skolan gick jag till ett kaffeställe och dejtade mina läxor medan jag väntade på värdmor, samtidigt som gatorna började fyllas av supergulliga femåringar utklädda till pappegojor, pumpor, häxor, katter och diverse annat som gick Trick or treat längs affärsgatorna. 
 
Resten av min Halloweenkväll spenderades i kyrkan som anordnade en stor och trevlig Halloweenfest-aktig-sak med tävlingar, lekar, godis och mat. Träffade på lite utbytisar och folk från skolan och tävlade i lite allt möjligt, och fick också en hel del amerikanskt godis med mig hem. Kort sagt, kanonbra kväll!
 
Glad värdmor framför fiskdammen och luftgevären.
 
Face painting på Arnaud.
 
Godisvinnande koncept.
 
David från Spanien och hans supergulliga värd-systerdotter.
 
Rachel och Angy jobbade duktigt i köket.