Räknar ner.

Kan nu räkna på fingrar och tår antalet dagar tills jag åker. Behöver inte ens använda alla 20, utan endast 18. 18 dagar i Sverige återstår. Ofattbart!

Har hunnit fixa de sista presenterna till min värdmamma idag, så det känns megabra. Imorgon ska jag kryssa av ännu fler punkter på min Att-göra-lista är tanken. Känns också megabra.

 

And in that moment, I swear. We. Are. Infinite.

I förrgår sa jag hej då till Lisis en sista gång innan hennes USA-äventyr börjar. Vi stod under en gatlykta i dess gula sken och pratade, dansade och kramades. På avstånd spelades Håkan Hellström från en steroanläggning tillhörande någon av villorna i kvarteret. Det var fint, och ett väldigt, väldigt bra hej då till en grym kompis. I övermorgon flyger hon till Kalifornien och jag är en gnutta avundsjuk. Jag vill också börja mitt utbytesår nu nu nu, men jag vet att jag behöver de tre veckor i Sverige som jag har kvar för att bli helt redo.


Lika stark som Pippi Långstrump.

Igår köpte jag en handbagageväska. Svart och lite blå, alltså fin. Och när man har en ny väska (som förövrigt bara väger 1,7 kg) kan man bära den på en hand och låtsas som att man är superstark. Typ som Pippi Långstrump. Enda skillnaden är att hon bär en häst istället för en väska. Men ändå. 
 
 

I försök att bli tuff...

I ett desperat försök att bli tuff (inte så desperat som man kan tro) har jag lämnat min kära knapptelefon och är numera IPhone ägare till pappas gamla trea. Har döpt honom (ja telefonen, inte pappa) till Ärtan. Vi kommer att bli bästisar.

Hur som helst tänkte jag bli ännu tuffare genom att försöka mig på mobilbloggning, så om det ser kasst ut skyller jag på Ärtan. Så kort sammanfattning: Idag har jag varit nere på stan och shoppat fotoalbum, träffat blivande utbytisar från Falun, snackat, ätit en megagod grekmacka och cyklat samtidigt som jag flaxat med armarna som en fågel och varit ( är fortfarande) lycklig. Najsigt värre!

 


Att göra-grejs.

Har börjar skriva "att-göra-listor" för de dagar jag har kvar i Sverige. Kul? Ja. Stressande? JAAA! Punkterna blir allt fler och fler, och dagarna bara färre och färre. Har lite allt möjligt kvar att göra, allt från sista vaccinationen, ambassadbesök och ica-bankkort kvar att fixa till småsaker så som att lämna in lönelappar och ha en Harry Potter-kunskaps tävling (sistnämnda är visserligen grymt seriös. Min heder står på spel..). 
 
Har ingen aning om hur jag ska hinna, men det lär väl gå på något sätt. Och jag vill absolut inte klaga, för att ha fullt upp tycker jag verkligen om. Man hinner med så mycket mer än vad man skulle ha gjort annars, och
dagarna blir roligare. Perf helt enkelt! :)
 
Tacoma, kolla bara hur vackert!

Världens bästa omelett.

Träffade Lisis idag. Mycket ytbytessnack blev det, varvat med världens bästa omelett, dopp i sjön och mer utbytessnack. Riktigt grym tjej det där! Förutom ytbytessnack utbytte vi kläder och jag är nu mera lånare av världens  gosigosmysigvitstrukturmönstrade tröja tills vidare. (Ensidigt byte bör poängteras...)
 
Men bort från I-landsproblemen och åter till omeletten. Seriöst bästa någonsin, speciellt bra var den på en skiva knäcke. Och på tal om det, varför ska man förresten säga omelett när man blir fotograferad? 
 
 
 
 

FREAKING PLACERAD!

Jag har fått min placering. Jag har verkligen blivit placerad! Fick det väldigt efterlängtade samtalet av explorius i torsdags, alltså 11 Juli klockan 18 30 (för att vara exakt..) på ett tåg i Spanien. Blev väldans överraskad och log som ett fån resten av dagen. Kommer alltså att bo i Tacoma, Washington state tillsammans med en värdmamma, och kanske, kanske att jag får en utbytis som världsyster. Och även fast alla som blivit placerade säger samma sak kan jag inte låta bli att säga det jag med: Allt verkar jättebra! Nu återstår bara att knåpa ihop det där första mejlet till min världmamma!
 
 
 

Lincoln high school

 
Eftersom jag åker med selectprogrammet på Explorius fick jag för någon vecka sedan veta vilket high school jag kommer att gå på i USA. Lincoln high school it is! Verkar väldans trevligt, jag menar kolla byggnaden! Megafin! Hur som helst har jag förstått det som att det är en ganska liten skola på ca 400 elever (kring medelstor i en vanlig svensk stad). Erbjuder diverse bildkurser och har ett simlag, vilket gör den ännu mer perfa. Har också längre skoldagar än andra high school's och obligatorisk lördagsskola en gång i månaden. Spännande koncept. (Uppmärksamma hur duktigt jag försöker praktisera rådet att se alla skillnader som något annorlunda och lärorikt istället för att flaxa med armarna och panika. Jag kommer bli väldans smart om inte annat!)
 
Har haft lite mejlkontakt med en trevlig prick på Tacoma high school district som gav mig lite mejladresser, så ett mejl till coachen i simlaget ska snart skickas iväg. Najsigt värre! (Och läskigt eftersom jag tvingar mig själv att dubbelkolla allt jag skriver sjutioelva gånger för att inte stava fel, råka bli missförstådd eller verka lite dum.)
 
 
 

200 svenska riksdaler.

 
Köpte skönheten på bilden ovan för några dagar sendan på Bokia för 200 kronor. Boken alltså, inte Hannan (lätt att missta sig kände jag eftersom de säljer så grymt måga Hannor på Bokia nu för tiden). Planerar att skriva lite fint i den under tiden i USA så att jag minns vad jag har för mig (tips från Tina för övrigt, som låter riktigt kokt). Dock har jag redan börjat skriva... Så himla fint block ju! 

Hej då schweizare.

Sa hej då till Tina för drygt en vecka sedan. Blev en hel del tårar, skratt och kramar det sista dygnet som spenderades hemma hos henne tillsammans med hennes värdfamilj, en grymt god middag och en ljummen sommarkväll . Nu är hon åter på Schweizisk mark efter 10 månader i ett helt främmande land med ett språk hon från början inte kunde ett ord på. Mer inspirerande, snäll och positiv människa tror jag är svårt att träffa, och jag är verkligen glad att jag har fått lära känna henne.
 
Hennes utbytesår har precis tagit slut, och mitt har inte ens börjat. Konstigt på ett sätt, speciellt att se henne packa sina väskor, skicka hem stora kartonger till Schweiz och säga hej då till folk som kommit att betyda mycket för henne under året, samtidigt som jag vet att mitt liv mycket möjligt kan komma att se likadant ut ett
år från nu. Känns kort sagt overkligt.