Tony's birthday!

Så idag fyller alltså min braiga Local cordinator år, vilket vi har firat med ballonger, dekorationer, presenter och ett besök på IHOP. Jag och Barb vaknade tidigt för att dra till Tony och sätta upp alla dekorationer medan han sov, för att sedan fira och dra ut och äta lyxfrulle. Det gick sådär, men efter en lång förmiddag blev det tillslut frukost vid 12. Helt okej det med. 
 
Just nu har vi en inplanerad "lugn timme" innan jag och cirkus hälften av alla utbytisar drar till ett football game för att jobba i en kiosk. Matchen lockar tydligen massor av folk eftersom Huskies-arenan, där matchen kommer att vara, är ombyggd och detta är första gången som allmänheten får se den. Såååå om en timme drar jag till arenan för att trängas med football fans som för tillfället campar på parkeringen för att hamna först i kön. 
 
Coolaste dekorationen. Jag menar, en 120 cm lång Mickey av helium som kan stå och dansa av sig själv! Bör tilläggas att Tony älskar Mickey Mouse, hela hans hus ser ut som en del av Disney world.
 
 
 

En braig dag i Amerikat.

Idag har min dag varit megaeffektiv. Jag har hunnit med allt mellan himmel och jord, så som att:
 
- Försova mig.
- Klä på mig, äta frulle och packa en väska på 10 minuter.
- Hjälpt Barb i hennes klassrum.
- Pluggat, gjort, klarat och betalat ett "Jag får officiellt jobba och servera mat under football games-test".
- Hadladt en engelsk bibel
- Gjort en fysical hos en doktor så att jag får simma när jag är här.
- Dött av skratt när doktorn absolut tvunget skulle klämma på min mage.
- Planera Tonys födelsedagsfirande för imorgon. Kommer bli grymtans!
- Sett en inte så bra film på bio.
- Ätit Skittles.
 
 

Hogwarts just got real!

Som jag nämnde de tidigare har jag fått byta skola sedan jag kom hit. Kommer alltså att gå på Stadium High School istället för Lincoln. Min v-mamma har jobbat länge för att jag ska få byta, eftersom Stadium dels ligger närmre vårt hus och eftersom vi egentligen tillhör det distriktet. Låter hur som helst bra och jag är numera en Tiger istället för en Abe, har mörkblått och gult (Heja Sverige!) som skolfärger och kommer att trängas i korridorer tillsammans med 1600 andra elever.
 
Åkte därför till Stadium idag, och jag säger bara wow. Den byggnaden är storslagen. Ofantligt stor och ser ut som ett slott. Inte vilket slott som helst heller, utan som Hogwarts vilket gör mig näst intill lika tuff som Harry Potter. Skolan ligger precis vid vattnet och har utsikt över hamnen och havet, och precis intill ligger the football field.
 
Väl på Stadium signade vi upp för klasser att ta, och i nuläget verkar det som att mina dagar kommer att se ut som följande:
 
1st period: English Honors (Jag, honors i engelska i en Amerikansk skola? Hahaha!)
2nd period: American history
3rd period: Pre calc Math
4th period: American sign language
5th period: Ceramics 2 - hösttermin
                Glass 2 - vårtermin
6th period: Weight & Conditioning advanced - hösttermin
                Potho advanced - vårtermin
 
Stadium high, min skola för kommande år! Skolan är också den skola som filmen "10 things I hate about you" utspelar sig på. En film som jag mycket snart måste se!
 
Stadiums football field, även kallat The Ball.

Orientation Camp in Cascades, Yelm.

Ganska nyligen hemkommen från lägret jag varit på tillsammans med folket i min utbytesgrupp här. Ett härligt gäng på dryga 60 pers är vi alltså som har haft möten, ätit och hängt tillsammans under tre intensiva dagar. Grym grupp med fina människor. Tror förresten att jag kan ha haft turen att hamna i en av de absolut mest aktiva utbytesgrupperna i detta stora land, vilket inte är helt fel. Vi har minst 2 träffar inbokade per månad, allt från sightseeing, community service, football games, högtidsfirande och sist men inte minst Disney world i Florida! Oerhört glad och tacksam för detta och för att det finns folk som vill lägga ner sin fritid på att planera och organisera för att vi utbytisar ska få ett år fyllt med upplevelser. De är grymma!
 
Cascades, megamysig lägergård.
 
Middagsdags!
 
Efter middagen var vi tvugna att ta ett simprov för att få bada följande dag i en otroligt vacker sjö.
 
Vattenrutschkana med såpa och vatten från en slang. Gick ruskigt fort!
 
Köande för att få åka en andra gång.
 
Arnaud, jag och Gustavo.
 
Två tyska killar testar The Blobb.
 
Jag och Arnaud ute på flytbryggan.
 
Robert från Finland, Lisa från Tyskland, Sanna från Norge och jag.
 
Sem från Holland och jag innan Zip Line. Tuffade oss också med lite paintball senare.
 
Tjejerna jag delade stuga med. Holland, Tjeckien, Tyskland, Mexico, Thailand och Packistan.
 
På hemvägen blev vi överraskade med ett stopp för bowling.
 
Sem i spelhallen vid Bowlingen.
 
Glada trots en på tok för svår omgång av dansmatta.
 
Juan från Venezuela och Arnaud tuffar sig på parkeringen medan vi väntar på att få åka hem.

Tacoma

Nu är jag alltså framme i Tacoma, mitt hem de kommande 10 månaderna. Kom fram i Onsdags kväll och mitt schema har varit fullpackat varendaste minut, så jag tänkte berätta i ett på tok för långt inlägg vad som har hänt.
 
Innan jag lämnade Soft landing camp hängde jag några timmar i lobbyn med världens härligaste Indier som ägde en affär på hotellet. Åkte sedan till flygplatsen och köade sammanlagt mindre än 20 minuter för att checka in bagage, gå igenom security och komma på planet. Najsbajs! Flygningen kändes däremot megalång och kom fram klockan 21.00 Seattle-tid, men det var det värt för när jag kom fram fick jag äntligen träffa min värdfamilj, alltså min värdmamma Barb och en tillfällig värdsystes från Indonesien (Razan), samt min kontaktperson (Tony) och hans två utbytesstudenter (Gustavo och Arnaud) som kommer att gå på samma skola som mig. Fick en fin tröja och en välkomstskylt i amerikanska färger. Direkt efter åkte vi och åt middag, drog sedan hem till Barb en snabbis för att lämna mina väskor och vidare till Tony för att fixa med diverse skolpapper. Kommer nämligen inte att gå på Lincoln längre utan Stadium, som är om möjligt ännu finare än Lincoln. Kom hem kring 1 och somnade bums.
 
På torsdagen gick jag upp tidigt för att åka och lämna in skolpapperna med Tony, Gustavo och Arnaud och efter det hängde jag hos Tony ett tag. Åkte sedan hem för att baka brownies och cupecakes med Razan för fredagen. Efter det drog jag, Barb, två andra utbytesstudenter och deras värdmammor till Seattle för middag och Sister act musikal. Den var grymt bra, jag var grymt trött. Som tur var orkade jag vara vaken hela tiden, men somnade på momangen när vi kom hem.
 
På fredagen steg vi upp tidigt och packade allt för en dag med alla 66 utbytisar i vår grupp hos ett snällt par med ett stort hus vid vattnet. Där var vi hela dagen och lekte lekar, paddlade kajak, spelade volleyboll, åkte på leksaker efter en motorbåt och åt. Hade det riktigt kul med alla utbytisar och fick lära känna en hel del härliga personer. På väg hem stannade vi hos Tony och åt middag och kollade på film.
 
Idag har vi därför tagit det lite lugnare och plockat upp fler utbytisar på flygplatsen, fixat mobilkort till mig och Arnaud och bakat ännu mer för morgondagens läger som vi drar iväg på hela utbytesgruppen. Är riktigt förväntansfull!
 
Kan också passa på att säga att jag är så otroligt tacksam över att jag har fått möjligheten att göra detta. Är så glad över min placering, gemenskapen och alla människor jag har runt omkring mig. Miljön är fantastisk och jag hade inte för en sekund kunnat föreställa mig att det skulle bli såhär bra!
 
 
Finfin T-shirt och skylt.
 
Vad som väntade på mitt rum.
 
Utanför mitt rum.
 
Razan leker med smeten.
 
Hela gänget efter Sister act.
 
På utbyteshänget. Världens finaste ställe.
 
Arnaud och Gustavo. Mina låtsasbröder eller vad katten man ska kalla det.
 
Världens största skittlespåse på Target.
 
 
 
 
 

Övertaggad.

Imorse vaknade nästan alla utbytisar som anlände samma dag som jag, tidigt för att ta sitt pick och pack och dra till flygplatsen och hoppa på ett plan för att möta sina värdfamiljer. Men inte jag. Mitt flyg går inte på förmiddagen som alla andras, utan klockan 17.30 på eftermiddagen. Detta betyder att jag är ensam bland utbytisarna på hotellet (resten är i upper Manhattan idag, där jag var i förrgår), i ett på tok för stort hotellrum för en övertaggad Hanna. Men jag har kul ändå och försöker varva ner genom att skriva vykort, packa ner allt som ligger bredvid väskan i en hög lika stor som Mount Everest och tugga på bageln jag snodde med mig från frullen. Går helt okej. Periodvis bör kanske poängteras.
 
 
 
 

Soft Landing Camp dag 2

Dag två av Soft Landing Camp avklarad, som också har varit kanonbra, dock varmt. Började precis som igår med en busstur, fast denna gånd till Downtown Manhattan. Har sett grymt mycket tufft idag också, bland annat Ground Zero, men tyvärr kunde vi inte komma in till minneslunden eftersom de håller på att bygga där. Vi besökte också Wallstreet, hängde på en färja som gick förbi frihetsgudinnan, kollade på Brooklyn bridge, traskade runt i China town och Little Italy samt längs Broadway. 
 
Har haft riktigt roligt med trevligt folk, både under dagen och nu på kvällen på hotellet. Det är verkligen kul att få lära känna så många andra utbytesstudenter som man kan hålla kontakten med under året. Lite synd bara att tiden har gått så fort och att det redan är dags att säga hej då till alla, samtidigt som jag är otroligt otålig på att få komma iväg och träffa min värdmamma nu på en gång. För ja, ni hörde rätt. Imorgon åker jag till Washington state för att stanna i 10 månader!
 
Exploriusare och vår grymma guide Mike.
 
Byggnader längs Wallstreet.
 
Frihetsgudinnan. Tuffitufft!
 
New York skyline från färjan.
 
Jag och Felicia. Världens posare måste jag bara säga.
 
Helt fantastiskt som sagt!
 
Hela Exploriusgänget från detta Soft landing camp framför Brooklyn bridge.
 
Vi (egentligen Nathalie) lyckades hitta en man som visade oss till en fantastisk hamburgerrestaurang.
 
 
 
 
 
 
 
 

Soft Landing Camp dag 1

Befinner mig för tillfället i New york och har gjort i snart ett dygn. Uppenbarligen lever jag och bra mår jag också, så allt är kanonens. Flygresan gick bra och jag åkte med tre andra svenska tjejer från Arlanda, så trevligt sällskap fick jag. När vi väl landat tog vi en shuttle till hotellet. Klockan var då fem på morgonen svensk tid, och för en dummer som mig som inte sovit på planet var det jobbigt att hålla ögonlocken öppna. Vi fick som tur var rumsindelningen kort därefter, och jag delar nu rum med en tjej från Danmark och en från Finland och även det känns kanonens.
 
Somnade fort, och vaknade kring 4.30 på morgonen amerikansk tid (östkusten). Låg vaken ett tag och drog sedan ner för att äta frullebulle med mina rumskompisar. Amerikanskt. Bagels och annat jox. Vid 8-tiden satte vi oss i en buss och åkte runt massa, vi har bland annat promenerat i Central Park, varit vid Times Square, Grand Central Station och Rockafeller Center. Kan mycket väl ha glömt något eftersom mitt huvud åter börjar bli lite trötter, men här kommer bilder från dagen. Eftersom jag är lat har jag inga från flyget.
 
 
I Central Park och tuffar oss.
 
Byggnader vid Rockafeller Center. Så ofantligt höga!
 
Flaggor vid Rockafeller. Sverige är någonstans långt bak i röran.

New York-utsikt från en järnväg som var omgjord till en slags park, fast på en bro.
 
Finfin byggnad.
 
Inne på Grand Central station.

Felicia och Sara från Sverige.
 
Svenska utbytisar på en diner. Felicia, Nathalie, Emilie, jag, Sara och Alma.
Om någon som är med på bilderna vill att bilden i fråga ska tas bort, hör av er så fixar jag det!

Arlanda!

Chillar livet ur mig på ett hotell nära Arlanda med mamma och pappa. Från förstret kan jag se flygplan lyfta var och varannan minut. Själv ssitter ag och fantiserar om vart planen är påväg. Vad för äventyr som väntar passagerarna och vad de lämnar bakom sig här i Sverige. Och imorgon, då är det äntligen min tur att lyfta. Kanske kommer folk på marken spana upp mot himlen och ställa sig samma frågor som jag själv alltid gör när jag ser ett flygplan i luften. Inte ens jag själv vet svaren på dessa frågor. 
 
Jag skoja bara förresten, jag vet ju destinationen. London, Heathrow och sedan JFK, New york. Soft landing camp i tre dagar, och slutgiltigen Seattle Tacoma airport. Som jag längtar!
 
 

Så nära nu!

Väskan ligger öppen på mitt golv, så gott som färdigpackad och de sista "hejdå" är sagda. Till mina simmarbarn, vänner och släkt. För vare hejdå förstår jag lite mer av vad jag ger mig in på, men förstår fortfarande lite i förhållande till antalet hejdå jag sagt de två senaste dagarna. För det här händer verkligen! Jag åker snart. Det är så nära att jag nästan kan sträcka ut handen och ta på det, men samtidigt är det så långt bort. Inte längre i tid, men i avstånd. Jag är så otroligt taggad på att ta del av vad som väntar, och oerhört tacksam över att ha chansen att överhuvudtaget kunna få göra det här. För, som sagt, detta händer verkligen!

Imorgon åker jag, mamma och pappa till Arlanda och bor där den sista natten, vilket betyder att inatt är sista natten i min egen säng på ett år. Overkligt. Hisnande. Fantastiskt.


Vad katten har jag glömt?

Resväskan står så gott som färdigpackad i hallen och väntar på att få åka, endast lite smågrejs kvar att packa. Problemet är att min resväska, som får väga upp till 23 kilo endast väger 14 kilo i nuläget. Av dessa 14 kilo väger väskan i sig 5 kilo, och mina mediciner cirkus 2 kilo. Detta vill säga att jag har 7 kilos packning med övriga saker. Kanske borde jag vara glad över att ha så mycket till godo, men icke sa nicke. Jag ser två möjligheter i det hela. Antingen är vår våg trasig eller så har jag glömt att packa ner mer än hälften av alla viktigheter.
 
Om vikten mot förmodan skulle stämma är det tur att jag är så megasmart att jag kommer att lösa problemet med ytterligare något klädesplagg och lite lösgodis. Går på vad en klok femåring i sätet framför mig på tåget hem från ambassadbesöket sa till sin farmor. "Allt blir bättre med godis. Visst har jag rätt farmor?" Smart som bara den om du frågar mig!
 

9

Det är mindre än 10 dagar tills jag åker. Nio dagar för att vara helt exakt. Jag kan räkna på mina fingrar, och jag behöver inte ens använda alla! Förstår fortfarande ingenting, förutom att jag måste låta dum, dummare, dummast som inte förstår. Men det känns ganska bra att inte riktigt fatta. Gör alla hej då lite lättare. Har en hel del grejs kvar på min att-göra-lista att pyssla med också, men det är lugnt intalar jag mig. 
 
 
 

Kärlek på kartong.

Det går sakta men säkert framåt med det mesta, fem bra exempel på detta är följande:
Har fått mitt visum.
Har fått mitt Ica bankkort.
Har detaljplanerat mina sista veckor.
Har blivit kär i en kartongbit.
Har sovit på tok för lite. (Gör allt en aningens roligare)